BLOGG B: PRESSETIK

I den svenska lagen som behandlar tryck- och yttrandefriheten existerar få begränsningar, detta gör att press och annan media har stor frihet när de behandlar information och nyheter. De pressetiska reglerna fungerar som riktlinjer och ska hjälpa publicister att ta goda beslut när de värderar en nyhet. Dessa regler syftar till att ge korrekta nyheter, vara generös med bemötandet, respektera den personliga integriteten, vara varsam med bilder, höra båda sidor och vara försiktig med publicering av namn.

I många fall så verkar det som att medierna strävar efter ”att ge publiken vad de vill ha” och stilla deras gränslösa nyfikenhet snarare än att det finns ett allmänintresse.

På ne.se definieras allmänintresse som: ”de generella intressen och behov som berör alla medborgare i ett samhälle”. Och jag personligen tycker inte att det är speciellt givande att läsa om händelser kring kungafamiljen eller om kändisars bisarra äktenskapstvister. Jag antar att pressetik är något som bara existerar inom den seriösa journalistiken och inte inom skvallerpressen. Jag anser att det är mycket skriverier som är irrelevanta, men när det gäller makten och hur de till exempel hanterar folkets skattepengar krävs en kritisk granskning.   

Här följer ett exempel på hur det kan gå när man som publicist väljer att presentera viss bakgrundsinformation om en person:

Den 14 mars i år blev Lasse Carlbark felaktigt utpekad som sexualbrottsling efter att en 13-årig flicka i Kumla hade tagit sitt eget liv. I media hade man skrivit att en 45-årig man var gripen för sexuellt ofredande, att personen hade tagit ett flertal SM-medaljer inom en viss sport och ägde ett företag. Eftersom Kumla är en liten stad så spred ryktet sig snabbt, till exempel på internetforumet flashback.com, att det var Lasse Carlbark som var den skyldige. Detta på grund av att deras ålder var densamma, att båda har tagit SM-medaljer och är företagsägare. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5474059

I spelregler för press, radio och teve punkt 16 står det följande:

”Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör identifiering möjlig”.

I det här fallet valde journalisten att gå ut med en del uppgifter om personens bakgrund. Förmodligen ville personen skapa en bild av den arresterade mannen. Att journalisten valde att gå ut med denna information skapade genast spekulationer på internet och en oskyld man blev uthängd för sexuellt ofredande av barn. Det här är ett tydligt exempel på hur fel det kan gå när man som journalist ger ut information om en persons bakgrund och vilka konsekvenser det kan få. Det är viktigt att tänka sig för innan man publicerar sådana uppgifter, speciellt när det handlar om en liten kommun som exempelvis Kumla. Som tur är lyckades Carlbark komma ut i media raskt efter att ryktet hade spridits och fick chansen till att bemöta anklagelserna och försvara sig själv.

Man kan ställa sig frågan vad som hade skett om han exempelvis hade varit bortrest och inte fått chansen till att komma till svars för anklagelserna?  

En pedofil-stämpel är inte det lättaste att tvätta bort och folk kommer ofta ihåg det negativa som sagts om en person.

Internet har blivit en plattform för spekulationer och på flashback.com och i andra sociala medier får alla vara med och leka detektiv eller journalist. Vill du veta vem som har begått ett brott är sannolikheten stor att du får reda på det genom några minuters sökande på Google. Kanske skulle det vara bättre att överlåta namnpubliceringen till journalister som förhoppningsvis har en säker källa istället för att oskyldiga ska behöva hängas ut? Självklart ska det finnas gränser, men var gränsen ska gå är väldigt svårt att avgöra. Jag menar att det är viktigt att man som journalist noga värderar varje situation i sig och tänker över vilka konsekvenser som kan tros uppstå i och med att man publicerar vissa uppgifter. Att namnge personer som är misstänkta för brott borde inte vara acceptabelt, eftersom de i lagens öga ses som oskyldiga tills motsatsen kan bevisas.
När någon har blivit dömd och erkänt sig skyldig kan det vara okej att publicera namn och bild, beroende på brottets vikt. Som journalist är det alltid viktigt att noga bedöma konsekvenserna, inte bara för den som begått brottet utan även hur det kan påverka de anhöriga.